Helgerna går minsann undan! Och vad har vi gjort? En sväng på stråkvägen, bakat lite kakor, fikat i stan, legat i soffan.. Inget speciellt. Helgen som blev en vardag. Ibland nästan dör jag av tristess. Det är en annan variant av tristess än den jag haft tidigare i mitt liv. Innan barn har man en typ av tristess och när man har barn en annan typ av tristess. Denna är snäppet värre eftersom man inte kan göra just det som behövs eller det man skulle vilja göra. Va man uttråkad innan kunde man börja måla något, fixa något eller typ vila middag eller något. Så funkar det inte nu. Tristess är också en lyx. En lyx vi känner när alla våra mänskliga behov är mättade. Egentligen en ganska äcklig känsla när man tänker på det. Inte alla människor som har råd med den känslan. Jaha vad var det jag ville säga?! Nu längtar vi efter våren. För då kan man vara ute och hitta på saker. Mer än vad man kan nu iaf. Trögaste månaden på året, februari. Och januari med. Bla bla blaa.