Att njuta av sina barn
Kategori: Allmänt
Jag har tagit mig igenom det. Missförstå mig inte, det har varit en fantastisk resa. Med upp och nedgångar, sorg och glädje, skratt och gråt. Men det bara slog mig idag. Jag njuter något så in i helvete av mina barn. Och vad betyder det? Jo, att åren av sömnlösa nätter/vakna flera gånger per natt, konstant oro över att någon ska dö och ständigt konkande på ett barn är över. Jag har nästan bara roligt med mina barn nu. Lite trots och gnäll hör ju till men ni kanske förstår vad jag menar?
När Penny var spädbarn och sen upp till ca 1 år och Ellie då 2, 3.. Ja vad ska man säga. Det var fan tufft emellanåt. Nicco jobbade mycket, så alla nätter var mina, alla dagarna med. Jag minns att vissa dagar var bara "ta sig igenom" dagar och minuter räknades tills att Nicco kom hem.. Jag drömde om att få sova en hel natt och att bara få vara ifred i 10 minuter. Utan att någon ständigt behövde mig eller behövde något från mig. Jag var så trött och tömd på energi. Jag kände mig så jävla bortglömd och ouppskattad. Kanske låter bortskämt men det var så det kändes iaf.
Kommer ihåg speciellt några dagar när båda barnen var sjuka, inte kunde sova och var extremt gnälliga. Jag hade nästan 40 graders feber och mådde så jävla dåligt. Kunde knappt stå upp (även när jag var fullproppad med värktabletter) men nicco var så jävla oumbärlig på jobbet så att han inte kunde komma hem. Fy fan jag är fortfarande förbannad över det!
Alla jävla såriga bröstvårtor, sprickor i gumpen, mjölkstas, inflammationer i bröst, inte kunna gå på toaletten ordentligt på 8!! månader.. varenda jävla morgon satt jag på toaletten och skrek, kved och grät, alla jävla magsjukor, feberkramp.. ja jag kan fortsätta i oändlighet känns det som. Men jag tog mig egenom det! Och det gör alla jävla supermammor där ute med! Fan grattis till oss!! (En del få pappor med). 😎🖕🏻
Nu njuter jag. Och jag skulle göra om det tusen gånger om, för det är så värt det när man kan njuta ordentligt.
