Glor på nyhetsmorgon där de pratar om arga små flickor. Men snabbt övergår det till killar och att de tar all plats vilket lämnar flickorna till hörnen. Både bokstavligt talat på förskolan och psykiskt. Är det vi föräldrar och vuxna som "lär" dem det omedvetet? Hur kan det annars bli så när barn ska vara oskrivna blad? Eller sitter det i oss från grottmänniskan? Killar leker oftare krigslekar, härjar och slåss medan tjejer leker fint med dockor. Men är det verkligen ett problem? Problemet är väl isf effekterna av skillnaderna? Ex att killarna tar mer plats i sociala sammanhang, på arbetsmarknaden och i skolklasserna. Men det borde vi äldre kunna styra?! Lärare, pedagoger, föräldrar och chefer. Varför tillåter vi pojkar få mer plats? Varför tar vi inte en svart tejp och delar rummet i två, på ena sidan leker man med dockor, ritar och pysslar. På andra sidan leker man med bilar, svärd och spring. Sen får de själva välja var de vill vara. Då får båda sidor lika mycket plats! Sen ser jag inget problem med att flickor bara vill vara på ena sidan eller tvärtom. Om en pojke vill vara med dockorna borde inte heller vara ett problem. Så länge vi vuxna inte påpekar att han ska vara bland pojkarna så är det inget problem! Barn är enkla på det sättet. Ibland är det bara vi vuxna som krånglar till det.