Vi har varit i stugan och haft det gott! Lugnt blir det la aldrig när man är småbarnsföräldrar men gött kan man ha det ändå. Framförallt har vi ätit gott! Ellie, lilla Ellie.. Hon har vi det lite kämpigt med ibland. Eller det är kanske hon som har det kämpigt snarare. Hennes 2 års trots hade inte kunnat komma olämpligare, men det är ju naturens gång. Det är nu man sätts på prov. Jag läser mycket om trots just nu men om jag ska vara ärlig så funkar inte något av "metoderna" om hur man ska hantera det som förälder speciellt bra. Helt ärligt, det som funkar bäst när hon får ett "breakdown" är att låta henne skrika ut det en stund och sen bara kramas eller börja leka med något. Att försöka avstyra eller trösta just när hon skriker som mest funkar oftast inte. Att själv bli arg eller irriterad fungerar verkligen inte. Många menar att det beror på att de inte kan göra sig förstådda och/eller hantera de känslor de har och jag tror det stämmer. Ofta skriker hon bara neeej neeej om och om igen. Sen tycker jag också att det är viktigt att visa att det är okay att vara arg, men man får inte kasta saker eller förstöra saker när man är arg. Idag blev jag arg, hon drog mig i håret när jag satt med penny och vägrade släppa. En kombination av trötthet och frustration slutade i att jag skrek argt och när jag skulle ta tag i henne (i hennes hand för att få upp hennes grepp) så skulle hon springa iväg vilket slutade med att hon ramlade ur sängen. Hon slog sig inte men blev rädd när jag skrek.. Det var ju inte så lyckat. Så värdelös jag kände mig efter det. Det är inte en sån förälder jag vill vara. Som skriker och gör ungarna rädda.. Man sätts hela tiden på prov som förälder och oftast går det bra med en hel del tålamod men idag tappade jag det helt enkelt. Imorgon gör jag bättre.