I em ska jag till gekås själv med syrran och stefan. Nicco jobbar till 15 och vi ska åka strax efter 14. Vilket betyder att farmor ska passa loppan. I 50 minuter. Och hur tror ni att jag känner? Just det. Jag är knäpp. Möjligtvis lite sjuk. Definitift töntig. Jag kan inte hjälpa det! Jag vet ju att det kommer gå bra. Men så tar oron över. Tänk om det händer något? Tänk om hon undrar var jag är? Tänk om hon tror att jag inte kommer tillbaka? Sen kommer vettet in och jag tänker att det inte är så farligt ändå. Hon har det fint med farmor. Och så pendlar det. Det är konstigt. Alla behöver en paus då och då och jag behöver det. Men när jag har den där pausen så saknar jag henne bara. Även om det är skönt att kunna släppa fokus från loppan och bara vara. Ja anknytningen är det ju inget fel på iaf. Och tänk att nicco är ifrån henne 8 timmar per dag..