Ikväll hände något som inte ska hända. Zelda bet Ellie i ansiktet. Inte nafsade utan bet. Vi busade och satt i soffan jag klappade zelda och Ellie satt bredvid och skulle vila sitt huvud mot zelda, alltså inga drag i pälsen eller slag, inga vevande händer utan allt var lugnt och jag satt ju bredvid och hade koll. Men jag hann inte reagera innan hon först bet och sen ett nafs. Ellie blev såklart jätterädd och ledsen.. Blev lite röd men det gick inte hål. Precis vid ögat. Tänk om det hade tagit ögat.. Hon har morrat och nafsat innan mot Ellie och om jag ska vara ärlig (dumt nog) har jag bara väntat på att det ska hända något.. Barn är barn och hundar är hundar. Jag förstår zelda, hon har sina konstigheter och hon gillar inte barn. De gör henne nervös för att barn är opålitliga och intensiva. Men. Jag vet ärligt talat inte om jag kan eller vill ha en hund som jag inte litar på med mitt barn i närheten. Nästa gång kanske det tar riktigt illa? Ska vi bara gå runt och hoppas på det bästa? Zelda är en bra hund och en bättre bästa vän men hon har en del hjärnspöken och hon är aggressiv för att hon är osäker. Hon ska inte bo i ett hus där det finns barn. Både för barnets skull och för hennes skull.. Jag tror tyvärr inte att det kommer bli bättre heller, så vi får nog börja tänka på vad vi ska göra både för Ellie, kommande barn och för Zeldas skull. Det är ju inte kul för henne heller..