Världen
Kategori: Allmänt
Ibland går jag in på vissa bloggar och jag vet att jag kommer gråta. Egentligen vet jag inte varför jag gör det, kanske för att påminna mig själv om hur bra jag har det. Eller för att påminna mig om att finna njutning i allt och i inget. För att banka vett i en skalle som ibland tänker negativt och kan bli irriterad över små saker som är så betydelselösa och tramsiga i jämförelse med dessa personers liv vars bloggar jag är inne och läser. De säger att man är det man tänker. Men jag tror också att man kan bli bättre om man vet hur mycket jävligare det skulle kunna vara. Föräldrar som ligger inne på canceravdelningen med sitt lilla barn.. Har mist sitt barn, kämpar i olika sjukdomar och diagnoser. Helvetet med andra ord. Det får en att skärpa sig.
När Ellie kom till oss ändrades jag in i benmärgen och i varenda vrå i mitt hjärta. Det fylldes inte längre av samma rädslor, känslor och funderingar. Allt som tidigare varit så viktigt var nu föralltid sekundärt. Hon fyllde mig med allt hon var. Det bästa sättet för mig att beskriva det är som en blandning av en ständig rädsla inlindad i en rosa fluffig extrem kärlek och liksom bara ren glädjeskuttande lycka. Den där lyckan då man riktigt känner att varenda molekyl och cell i kroppen är helt tillfreds och fri på något sätt. Sådan lycka som jag inte trodde existerade. Den där lyckan ilar genom hela kroppen så fort hon skrattar, ler och leker eller bara genom att jag blir påmind om henne. Och rädslan gör sig påmind vaje gång hon gråter, skriker eller gör illa sig.
Hon har tagit mig med allt som är Ellie.
Så ibland är det nog bra att bli påmind om att livet är skört. Vi vet inte vad som händer imorgon. Eller om några månader. Det gäller att ta vara på glädjen och lyckan som ilar genom hela kroppen. Och att uppmärksamma den.
Finns det någon nytta i andras missöden så är det ju att lära oss andra.
Visste ni att jag ska föda barn snart?! Känslig much!
