En blogg som skrivs för att komma ihåg alla dagar med Ellie. En dag skrivs allt ut och blir en minnesbok över graviditeten och livet med barn. Men det blir en del inredning och lite annat också!
Jag kommer aldrig att glömma en händelse när jag var i Polen med folkhögskolan för att besöka Auschwitz/Birkenau och andra platser kopplade till andra världskriget. Jag vet inte varför jag minns just detta så himla starkt. Vi hade under flera dagar besökt och sett fruktansvärda saker. Vi hade en guide som berättade i detalj om hur utvecklingsstörda torterades, var i gaskamnare där naglar fortfarande satt kvar i betongväggar, ugnar som brände upp miljontals människor osv.. Och visst vi var en lågmäld grupp av elever men lyssnade och var behärskade. Jag tror det är en utav de sista stoppen på just Auschwitz, flera rum där man kan se de de efterlämnade sakerna från alla de människor som dödades. Väskor, hår, skor, personliga tillhörigheter. I en monter ligger det hundratals, kanske tusentals små, små babyskor. Olika storlekar och nyanser. En klasskamrat är då ganska höggravid och bryter ihop fullständigt. Tårarna forsar ner på hennes kinder och hon kippar efter luft. Just i den stunden förstod jag inte på riktigt. Jag förstod att det var känslosamt och vi alla var ju självklart påverkade men när jag tänker tillbaka på det ögonblicket i mitt liv just nu, gravid och med en liten tjej bredvid mig, tappar jag det nästan.. Det påverkar mig tusen gånger mer och djupare idag och jag förstår hennes reaktion på riktigt. Tänk vilken ondska. Tänk att det var människor som tog av dessa små skor från små barn och skickade dem in i döden. Små oskyldiga barn som inte ens förstod ett ord. Jag har alltid trott att helvetet och "djävulen" finns på jorden. I människans onda handlingar och i olika livsöden. Jag kan inte ens greppa den där montern och ondskan som fanns i dessa människor. Och jag kommer alltid att minnas just den stunden i mitt liv.
En liknande sak hände mig för nån dag sedan, eller ja inte riktigt kanske men ni fattar principen. Jag sitter i soffan och tittar på tv och de visar en bebis som kämpar för sitt liv och jag bara tappar det fullständigt! Tårar rinner och jag får svårt att andas.. Ellie tittar undrandes på mig och jag kramar henne hårt.
