Ja vi hade några riktigt bra dagar med mycket sömn och många skratt. Men igår var det inte riktigt lika bra. Sov inte mycket och massa gnäll som fortsatte imorse. Jag tycker att det är jäkligt frustrerande när hon gnäller faktiskt. Jag kan ta skriken och att hon är ledsen, det är absolut inte jobbigt. Men när hon vaknar och gnäller och fortsätter gnälla vad man än gör.. Det testar mitt tålamod kan jag villigt erkänna. Aldrig att jag skulle bli arg eller visa det för henne så men inombords. Och så känner man sig så jäkla hjälplös. Jag vet att det kan vara så att hon har ont någonstans eller bara är trött men varför lyssnar hon inte på sin mamma och sover bort det onda?! Nä, alla har vi ju dåliga dagar. Det blir bättre igen!