En blogg som skrivs för att komma ihåg alla dagar med Ellie. En dag skrivs allt ut och blir en minnesbok över graviditeten och livet med barn. Men det blir en del inredning och lite annat också!
Har ni sett det? Går på svt. Fy tusan vad ont man får när man ser det. Hela känslan kommer tillbaka. Jag var aldrig riktigt nervös eller nojjig över förlossningen. Hade inget förlossningsbrev att ta med in till sjukhuset heller. Jag litade på min kropp och att den visste vad den skulle göra. Och att det går som det går. Jag var aldrig heller rädd för smärtan. Jag skulle ju känna den ändå och det är onödigt att gå runt och vara rädd då känner jag. Kanske var dumt, kanske var bra. För när man tror att man är redo att föda vilken sekund som helst för att man har så förbannat ont, är man bara öppen 1 cm och är precis i början av allt.. Men jag har minsann fött barn utan smärtlindring! (Bara lustgas i öppningsskedet).