Så snabbt allt går nu med loppan! Hon nästan springer nu. Förstår att vi ska gå ut när man tar på henne skorna, pekar på vagnen när hon vill gå ut, tar fram majskrokarna och ger dem till mig så att jag ska ta ut en ur påsen till henne, hämtar saker man pekar på, plockar hallon själv.. Jösses nu går det undan. Det är bitterljuvt (säger man så?). Det är häftigt att se hur mycket hon tar in hela tiden men samtidigt känns det som att den lilla bebisen Ellie försvinner på något vis..