Igår var ellie jätteledsen precis innan vi skulle gå och lägga oss och hon ville bara vara nära i famnen. Så jag vaggade och tröstade in henne i sömn. Tänkte att  det var länge sedan jag vaggade henne till sömns. För bara ett ögonblick sedan vaggade man nästan i timmar varje dag med en rygg som nästan gick av och ett drömmande om "tänk när hon somnar själv". Då slank det ut en liten tår från ögat, att jag redan nu fick tanken om att det kanske inte händer så många gånger till. Jag menar hon är ju bara 16 månader. Men det händer så sällan att jag vaggar henne i famnen eller att hon somnar i famnen. Och hon kommer att bli så stor nu när hon blir storasyster.. Får passa på att njuta av lilla ellie!