Ellan fyllde två månader inatt. Hon lyfter sedan länge huvudet själv, ler, skrattar och "pratar". De senaste dagarna har hon även börjat slå med knöten hand på leksaker som hänger! Greppet borde komma snart. Då blir det fram med lite leksaker. Kommer tiden alltid gå såhär fort? Kommer inte lilla Ellie alltid vara en liten bebis att gosa med? Kommer hennes underbara bebisdoft försvinna?! Åh herregud.. Visst tar det på krafterna att ha en bebis men när det blir sådär jobbigt, man har inte sovit, har inte ätit på länge, ont i ryggen, spända bröst och när det ser ut som fan hemma och man är på bristningsgränsen, så påminner jag mig själv om att denna tiden med Ellie, när hon är bebis kommer inte att vara för evigt. Visst är det självklart för tiden går ju alltid oavsett och carpe diem och all sån skit men ni fattar vad jag menar va?