En blogg som skrivs för att komma ihåg alla dagar med Ellie. En dag skrivs allt ut och blir en minnesbok över graviditeten och livet med barn. Men det blir en del inredning och lite annat också!
Okay, nu har jag varit mamma i 132 dagar. Eller 17 veckor. Kroppen är återställd (förutom den lilla pizzadegen på magen, tror den stannar) och nästan allt med lillan har blivit vardag. Det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, både på gott och ont. Jag kan ärligt talat säga att jag trodde att det skulle vara lite mer sömn än vad det varit och att det skulle vara jobbigare att göra saker med en bebis. Men nicco är bra på att "det löser sig, tänk inte på det" när jag stressar upp mig och han har smittat mig lite med det så jag försöker att inte bara se det jobbiga i situationer, vilket jag ganska lätt gör.. Det värsta är sömnen. Jag blir lättirriterad när jag inte får sova har jag märkt nu! Och är man aptrött så blir allt tusen gånger jobbigare. Och blir man irriterad och är aptrött blir man lätt förbannad med.. Men tro fan man är trött, de sista månaderna av graviditeten sov jag jäkligt dåligt och hade halsbränna från helvetet, sen blir man mörbultad av att föda barn och nu är man vaken 3 ggr varje natt för att amma och upp tidigt nästan varje morgon. En sak ska jag säga er, och lyssna noga. Det är en jäkla skillnad på att bli mamma och att bli pappa. Mitt liv är heeeelt annorlunda mot vad det var tidigare och niccos liv är ganska oförändrat. Och det är fakta. Inte för att han kan göra något åt det om han inte kan bära och föda nästa barn och amma då.. Som helammande mamma blir det ju så. Men jag tänker mig att han får ta lite mer sen när hon blir äldre. Och allt är ju värt det. Så jäkla värt det. Hon är vår lilla älskade loppa och jag skulle inte byta bort mitt liv för allt i världen!
Hon gör mig till en bättre människa varje dag och hon får mig att vilja göra mitt allra bästaste varje dag!
