En blogg som skrivs för att komma ihåg alla dagar med Ellie. En dag skrivs allt ut och blir en minnesbok över graviditeten och livet med barn. Men det blir en del inredning och lite annat också!
Ibland går jag in på vissa bloggar och jag vet att jag kommer gråta. Egentligen vet jag inte varför jag gör det, kanske för att påminna mig själv om hur bra jag har det. Eller för att påminna mig om att finna njutning i allt och i inget. För att banka vett i en skalle som ibland tänker negativt och kan bli irriterad över små saker som är så betydelselösa och tramsiga i jämförelse med dessa personers liv vars bloggar jag är inne och läser. De säger att man är det man tänker. Men jag tror också att man kan bli bättre om man vet hur mycket jävligare det skulle kunna vara. Föräldrar som ligger inne på canceravdelningen med sitt lilla barn.. Har mist sitt barn, kämpar i olika sjukdomar och diagnoser. Helvetet med andra ord. Det får en att skärpa sig.
När Ellie kom till oss ändrades jag in i benmärgen och i varenda vrå i mitt hjärta. Det fylldes inte längre av samma rädslor, känslor och funderingar. Allt som tidigare varit så viktigt var nu föralltid sekundärt. Hon fyllde mig med allt hon var. Det bästa sättet för mig att beskriva det är som en blandning av en ständig rädsla inlindad i en rosa fluffig extrem kärlek och liksom bara ren glädjeskuttande lycka. Den där lyckan då man riktigt känner att varenda molekyl och cell i kroppen är helt tillfreds och fri på något sätt. Sådan lycka som jag inte trodde existerade. Den där lyckan ilar genom hela kroppen så fort hon skrattar, ler och leker eller bara genom att jag blir påmind om henne. Och rädslan gör sig påmind vaje gång hon gråter, skriker eller gör illa sig.
Hon har tagit mig med allt som är Ellie.
Så ibland är det nog bra att bli påmind om att livet är skört. Vi vet inte vad som händer imorgon. Eller om några månader. Det gäller att ta vara på glädjen och lyckan som ilar genom hela kroppen. Och att uppmärksamma den.
Finns det någon nytta i andras missöden så är det ju att lära oss andra.
Visste ni att jag ska föda barn snart?! Känslig much!
7 dagar kvar till bf. Inte för att jag tror att hon kommer då men alltid kul att räkna ner ju. Börjar känna ett tryck neråt emellanåt nu, men inga ordentliga förvärkar. Imorgon ska jag till bm och jag hoppas att det blir mitt sista besök där och inte behöver gå om nån vecka igen. Ellie kom på 40+4, alltså 4 dagar över tiden i v. 41. Vilket även statistiskt sett är den allra vanligaste dagen att föda på. Och på onsdag går vi in i vecka 40. Så snart kommer hon iaf.
Idag har vi varit på förskolan och kollat läget och det verkade bra så vi ställde oss i kö direkt. Sen får vi se när vi får plats. Ellie ville inte gå hem och det var var ju skönt att se. Hon sprang runt och sket fullständigt i var mamma och pappa var. Härligt att se att hon är trygg i sig själv fast hon är så liten. Hon var påväg att sätta sig tillrätta och käka av någon annans tallrik när de andra barnen åt middag. Min goa tjej!
Vi hänger mest hemma och fixar och donar. Målar lite stolar, satt upp poolen, bakar, städar, lullar.. Ellan ville verkligen inte sova middag idag så hon har kinkat hela kvällen nästan. Man märker att hon fortfarande behöver den sovtimmen på em för hon blir ganska grinig och ledsen när hon inte sovit. Våra rutiner har ju förändrats lite nu när nicco är hemma och det märks mycket på henne, mer än vad man tror att det skulle göra. Annars väntar vi la bara på lillasyster nu. Inga känningar än. Men jag tror inte jag kommer gå över tiden utan hon kommer nog ganska snart! Hoppas jag. För jag är ganska trött nu..
Imorgon ska vi till förskolan och hälsa på. Den ligger bokstavligt talat ett stenkast bort så det hade passat perfekt om det blir där. För se hur vi känner efter att ha varit där men det är säkert bra. De har fullt nu men finns nog möjligheter att få en plats efter jul. Och det är ju inte så långt dit ändå, 1/2 år.
En sväng till gekås för sista gången denna "sommaren". Nu blir det bara mer och mer folk innan hösten kommer. Vi behövde bocka av lite på "bebislistan" och fick köpt födelsedagspresenter till Ellie med så det är skönt att nästan va klar med det.
Ellie var hos moster och det gick finemang! Tur att hon får öva lite verkar det som. Att veta om man behöver byta en blöja eller inte är kanske inte så lätt? Eller att försöka torka av "klubbakladd" med torrt papper kanske fungerar ibland? Tur ellie visste att det var våtservetter som gällde. Nej men hur ska man veta när det är första gången man passar ett litet barn carro?! Som jag kommer älska när hon får sina egna! Det kommer bli komik på högsta nivå, jag kommer flytta in hos dem för att inte missa allt tokigt! ;)
Ellan har börjat gå på pottan och på toa med sittring! Denna donna har varit utan blöja hela em och kväll utan olyckor. Hon har själv gått och satt sig på toaletten och kissat och jag har sagt till henne ett par gånger med. Så jäkla söt! Och torkar sig gör hon med, det tycker hon är jätteroligt. Så stor tjej hon börjar bli. Det är riktigt roligt att se hur mycket hon snappar upp direkt nu, händer jättemycket! Hon förstår ju nästan allt man säger och sköter mycket själv.. Häller upp dricka, går på toa, borstar tänderna, torkar händerna och snornäsan osv.. Jätteroligt!
Det är som att gå runt med en stor jäkla bomb på sig nu. En bomb som kan gå av om 5 minuter eller om 14 dagar. När som helst kan första värken komma. Innan har jag nästan bara trängt bort tanken på förlossningen men nu börjar jag mer och mer tänka "kom igen nu, nu kör vi". Och så börjar jag tvivla på epiduralen.. Många som får ligga kvar med kateter eller inte känner krystvärkarna osv av den.. Kanske jag kör utan igen istället. Jag tar det som det kommer tror jag, får se vad jag känner när det är dags..
Imorgon jobbar Nicco sista dagen innan han går på semester i nästan 7 veckor. Vilket är typ resten av sommaren. Ska bli skönt att han är hemma så länge när bebisen kommit. Detta betyder även att imorgon är sista dagen jag och Ellie är helt själva. Sen blir det la full rulle med vakna nätter, blöjbyten och vaggning halva nätterna och amning 24/7. Jag minns det som igår. Man stod upp vid sängen, vaggandes fram och tillbaka halvsovandes i 20 minuter innan man vågade lägga sig ner. När man väl lyckats lägga ner henne och själv lagt sig tillrätta börjar det där gnyret (heter det så?) och det är bara att börja om igen.. Och förbannad var jag på nicco som sov sig igenom de flesta nätterna.. Svårväckt jävel! Men han tog några morgnar iaf så jag fick sova ibland. Denna gången har vi sagt att jag tar nätterna och han morgnarna. Det är det bästa när han är morgonmänska och jag är nattmänska. Det borde bli en bra balans! Jag kan mer än gärna vara vaken till 02, 03 men då måste man ju få sömn på morgonen.
Frukost i soffan imorse. Drickyoggi, banan och jordgubbar.
Varit iväg hela em och kvällen. Vi skulle tydligen ha den största studsmattan på marknaden och den var slut i stan men det fanns ett visningsex vi kunde få köpa billigt komplett med nät så det blev kanoners. Vansinne med flera tusen för en jäkla studsmatta tycker jag men nicco får faktiskt bestämma ibland.. Så blev det en pool med. Och ett litet bord till Ellies rum, och varsitt par skor, en duk och storhandling på city gross. Här spar vi inte på krutet tydligen. Imorgon går vi in i v.39! Any day now!
Snart ska vi hälsa på vårt förstaval av förskola till loppan! Det är läskigt. Och jobbigt. Och kul. Fast mest jobbigt. Varför blir de stora?! Men jag hoppas att det blir kul och stimulerande för Ellie. Ja det blir det såklart. Det är jättejobbigt att släppa kontrollen som förälder. Jag fattar verkligen inte dem som tycker att det är skönt när ungarna är på förskolan. De är kanske lite coolare än vad jag är.. Tänk om någonting händer? Tänk om hon slår sig illa och jag inte är där? Tänk om någon är taskig vid henne? Usch det gör ont i hjärtat att tänka på det. Tänk om andras dumma ungar gör henne illa?! Tänk om någon vuxen gör henne illa? Nu mår jag illa... Nä, du får förbli liten och vara i mammas trygga famn resten av livet min älskade tös. Det är sjukt hur mycket man älskar sina barn och vad man skulle kunna göra för dem om någon gör dem illa. I nästan alla föräldrar bor det nog en omoralisk liten djävul..
Om jag ska vara ärlig så får nog fan nicco sköta det där med lämning på förskola, jag kommer stå där med gråten i halsen (eller bara rent av stortjuta) och inte vilja gå därifrån och alla kommer tro (inse) att jag är koko..
Vädret svek oss även denna midsommar även om det var soligt bitvis. Hade sett fram emot att sitta ute och äta, sjunga och ha ungarna springandes med kransar i håret men jag låg i sängen och idyllen får vänta tills nästa år. Men vi fick en fin dag i sandhamn först! Vi (mamma) band kransar och vi åt midsommartårta så illa hade vi det absolut inte!
Alltså det senaste halvåret har sjukor avlöst varandra i min kropp. Jag är så trött på snor så jag spyr. Förkyldningar, halsont, spökande bihålor och igår fick jag ont i örat och så hade vi ju vinterkräksjukan! Måste ha världens sämsta immunförsvar denna graviditet för jag brukar inte vara sjuk såhär. Får se hur det bli denna midsommar, Ellie har börjat snora igen med..
Den sista delen av en graviditet verkar bestå i att "boa". Fixa, köpa och ordna upp hemmet innan barnets ankomst. Så var det med loppan och så är det även nu. Det städas i vrår och lådor, rensas och köps nya grejer. Ellie har fått en ny säng och lillasyster får hennes gamla (oanvända) spjälsäng. Garderober har köpts och skit har rensats ut! Fantastiskt! Tjejernas rum är nästan klara. Bara piffpiff och lite målning av möbler kvar.. Okay det finns lite kvar att göra men det mesta är gjort. Så jäkla svårt att måla bara med denna lilla nyfikna damen i hasorna. Hon vill ju hjälpa till såklart.. Och det blir allt annat än bra när hon får fatt i en pensel. Och måla den tiden när hon sover skulle funka om jag inte var jättegravid och jättetrött och försöker vila när hon sover så jag får skicka iväg na med nicco nån dag istället. Men vi är på god väg i alla måsten!
V. 38! Hon skulle kunna komma vilken dag som helst nu!
Ja vi har ju forfarande problem med dessa två. Eller ja problem och problem, zelda undviker i största mån allt som har med Ellie att göra. Vilket har resulterat i att zelda knappt syn eller hörs hemma. Hon bara ligger i sin fåtölj för att komma ifrån henne. Det är faktiskt synd om henne.. Jag försöker vara en bra "flockledare" för de båda två men det är svårt. Ellie vill ju klappa och mysa och zelda är bara rädd och nervös vilket är en riktigt dålig kombo när man är hund. Hon är ju inte dominant här hemma utan det är just nervositeten som gör att hon nafsar, morrar och skäller när ellie närmar sig. Det blev ju inte bättre när ellan snubblade och landade mitt på henne för några veckor sedan.. Mamma har ju henne på helgerna och det älskar hon! Stackaren bara ligger och väntar på att bli hämtad hela veckorna.. Där får hon vara ifred och kan ligga var hon vill utan att bli störd. Sen måste bara mamma lära sig att vara flockledare ;) Eller hur mamma?! (hon gillar att skämma bort henne och låta henne bestämma lite för mycket). Det gjorde Nicco också när han hade henne själv och det är lätt att göra det när hon är så liten och söt men jag själv får spel på sånt. Vem tror ni gjorde henne rumsren och uppfostrade henne någotsådant iaf? Jösses, hon både kissade och bajsade inne, satt på matbordet och åt av andras mat, tiggde så fort nån åt något, satt och skällde i fönster 24/7, hoppade upp på alla som kom, sprang iväg så fort hon fick en chans, tuggade sönder allt! Sängkläder, kuddar, tvkontroller ja allt hon fick tag i. Så även om hon fortfarande har kvar skällandet och blir uppjagad varje gång det knackar på dörren tycker jag att jag gjort ett bra jobb med den lilla fisen! Och hon var inte valp när jag "tog tag i problemen" så det kan man inte skylla på! Undrar vad hon kommer tänka när vi kommer hem från bb med lillasyster.. Neeej inte en till liten jäkel jag måste skydda mig från..
Var hos barnmorskan idag för näst sista gången. Allt var bra med lillasyster men mitt järnvärde har gått ner igen och det var tydligen inte bra såhär i slutet av graviditeten. Så mer järn för mig alltså. De där tabletterna är värdelösa, antingen kan man inte gå på toa alls eller så får man gå 10 ggr på en dag. Men så får det vara då. Lättblodad var jag också idag när sköterskan stack mig. Blodet rann på golv, ellie och mig och det gick knappt få stopp på det. Men hjärtljud och mått var bra och förlossningsbrevet skrivet. Minns det som mycket mer invecklat med ellan det där brevet. Denna gången var det bara om jag ville ha smärtlindring och om jag ville stanna på bb länge. Så nu ska la bara bb-väskan packas och sen är vi redo för dig lillan! Och jag kommer antagligen inte att fatta att vi ska få ett till barn före du är här hos oss. Jag längtar efter dig! Längtar efter att få lära känna dig och dina egenheter ❤️
Äntligen är vi inne i slutspurten på denna graviditet! Snart börjar ett nytt kapitel i livet, med två barn. Det ska bli så spännande att träffa lillan! Hur ser hon ut? Liknar hon Ellie till utseendet och/eller till sättet? Hur kommer Ellie reagera? Hur blir livet? Kommer det bli en jäkla skillnad på att ha ett barn och att ha två barn eller kommer hon bara typ haka på? Man har ju sett på andra som fått sitt andra barn att det lätt blir så att pappan automatiskt tar mer ansvar över det stora syskonet och mamman det lilla eftersom man ammar. Men det blir väl vad man gör det till antar jag. Man tänker ju på något sätt att när förlossningen är över återgår allt till det normala, eller det nya normala men sen ska man ju amma typ varannan timma, man har ett stort sår i livmodern som ska läka och man ska blöda i många veckor, kanske ska man läka efter sprickor och bristningar.. Jag kollade aldrig hur jag såg ut mellan benen efter Ellie (och har nog aldrig gjort det) så när jag kom till efterkontrollen hos bm fick jag en chock när hon satte strålkastaren och därefter en stor spegel och bad mig kolla hur det såg ut efter födseln. Ja sa jag, jag vet inte hur det brukar se ut men detta ser la okay ut?! Tydligen hade jag blivit lite vanställd efter stygn på utsidan men det bryr jag mig inte så mycket om (så jäkla underlättad över att jag inte läcker urin, bajs eller har fått andra problem efter förlossningen). Så jag hoppas på att jag inte får allt för stora skador denna gången heller. Som vanligt börjar jag skriva om något och avslutar med något helt annat..
Efter ett par riktigt tråkiga dagar fick vi äntligen mycket skratt och glada miner idag! Vi har varit ute nästan hela dagen. Satt upp ett provisoriskt staket, badat i pool, sprungit i vattenspridaren, satt upp ett tält i trädgården som loppan tyckte va jätteroligt att springa runt i.. Och så har jag bakat lite bullar och grillat. Lite gott väder gör under!
Vid vissa tillfällen kommer du som förälder att stöta på personer som lägger sig i hur du fostrar ditt/dina barn. Det kan vara stora saker och det kan vara tillsynes bagateller. Så när är det okay att någon annan lägger sig i hur och vad du gör i din uppfostran? Jag har inget rätt svar men jag tänker mig att det är okay i vissa situationer som när det är livsfara eller när det är farligt för någon annan. För även när det är små saker det handlar om är det jäkligt respektlöst att någon annan säger att exempelvis barnet för göra något när föräldern strängt sagt nej och har en sund förklaring till sitt nej. Jag bryr mig oftast inte om vad andra föräldrar tycker och tänker om mig och mitt sätt med Ellie, jag känner mig ganska trygg i vad jag vill uppnå med mina regler. Vissa må tycka att jag är hård emellanåt men det skiter jag i. Jag hatar folk som "daddar" och låter barnet bestämma för att det inte ska bli liv i luckan. Jävla trams! (Men det skulle jag inte påpeka till dem om de inte bad om min åsikt såklart..).
Ibland behöver man faktiskt bara svara "för att jag säger det" till ett barn när barnet ifrågasätter tycker jag. Ett litet barn förstår oftast inte innebörden i ett långt svar ändå. Iaf, jag har stött på några tillfällen när jag känt mig så jäkla förbannad över att någon annan kör över mitt nej. De kanske inte menar illa på något vis men fan skit i det bara. Har en förälder satt en gräns så låt det vara så om du inte har en riktigt bra förklaring! Punkt.
22 månader! Snart har vi en 2 åring. Hon är oftast ganska lugn och älskar att bada och leka med vatten och att göra samma saker som vi gör, typ hjälpa till med tvätten, i trädgården, måla osv. Sen ett tag tillbaka kommer hon ihåg vart hon la en sak igår och kan hämta den. Hon har börjat vilja gå på toaletten och tar av sig kläder och blöja själv. Man märker att självbestämmandet kommer mer och mer. Vill inte äta om man hjälper henne exempelvis. Kan själv liksom. Hon blir heeelt tosig ibland när man ska klä på henne eller byta blöja. Får riktiga utbrott!
Hon pratar i 2 ordsmeningar och det har hänt att det kommit 3 ord på raken med. Annars babblar hon på ganska mycket men som vi inte förstår.
Även om hon är lugn så kan hon ibland bli en riktig terrorist. Speciellt när vi är på ställen hon inte är van vid. Då sitter hon enbart stilla om hon har något att äta på. Hon ska kolla allt och springa iväg, prata med alla och upptäcka allt! Får man tag i tösen blir hon bananas för att hon inte ska springa omkring själv. Det gör mig inget att hon vill springa och kolla på allt, det tycker jag är okay så länge hon inte har sönder saker eller stökar ner men jag är så jäkla rädd för att nån ska ta henne om vi är ute bland mycket folk eller i affärer. Risken är kanske liten men tänk om?! Och såklart att hon inte gör illa sig och så.
Hon är oftast go och glad vår ellan, älskar att mysa runt i sängen och busa. Petar mig i näsan och skrattar, pruttar och skrattar, skrattar när någon annan pruttar så hon har kanske lite dålig humor!
Hon älskar musik och att dansa och är inte så mycket för leksaker. De leks inte mycket med dem utan de bara töms ut från lådor och ibland plockas undan igen. Nallar och gosedjur tycker hon bättre om. Mest en rosa/lila maj (katt).
Full rulle hela helgen. I fredags var vi på grillegille och så var det bröllop igår. Ellie var hos mormor och morfar inatt och det hade gått fint att sova borta. Värre för hennes mamma som längta ihjäl sig efter henne! Nicco väckte mig innan han stack till jobbet vid 06,30 imorse. Jag låg och blunda men sen tänkte jag, jag måste ju ta tillfället i akt när jag är ensam. Så jag gick upp och hämtade en kopp kaffe och en skål med riktigt sockriga flingor (sånt som barn inte ska se när man äter) och sen kröp jag ner i sängen igen. Kollade lite tv-serier och faktiskt njöt av att bara ha mig själv att ta hänsyn till! Sen somnade jag om och sov till 11. Skulle precis gå ut och måla lite stolar när mamma och pappa kom med loppan. Älskade unge, vad skulle livet vara utan dig!!
Så jäkla glad för ett helt nytt bord och stolar! Vi köper väldigt sällan nya saker som möbler utan kör oftast begagnat och sånt som andra inte vill ha längre så jag är jätteglad över detta! Inte för att det är sämre med begagnat men ofta behövs det slipas och målas eller oljas osv. Detta är underhållsfritt och ska tåla sol och regn i många år. Nu ska jag bara ha lite växter och dekor där med. Kanske ska sätta upp en gardin där bakom bordet så man slipper se in till grannen. Tänker mig något litet träd med där..
Tiden går verkligen snabbt nu. Veckorna bara susar förbi. Just nu ligger jag med vad jag tror är förvärkar. Med Ellie minns jag att jag då och då fick liksom ont i magen och det spände till ett tag men jag trodde att det var hon som sträckte på sig. Men nu har jag fattat att det är det som kallas för förvärkar.
På något vis vill man ju att hon kommer tidigare än sagt eftersom den sista tiden är jobbigast mentalt och kroppsligt. Men samtidigt har vi så mycket kvar att fixa innan hon kommer så det vore bra om hon stanna inne några veckor till. Barnrummet är inte ens påbörjat! Vi måste till ikea och köpa garderober till alla saker som nu är i det rummet och mamma ska ha tillbaka ett drängaskåp så där försvinner lite förvaring och vi måste få upp staket. Sen är det småfix som att gå igenom alla Ellies gamla kläder och tvätta det som ska användas igen. Få till det på båda systrarnas rum.. Det är mycket som är oklart måste jag säga. Nicco har jobbat mycket den senaste tiden vilket gör att allt står stilla här. Det är nästan omöjligt att få något gjort när jag är själv med loppan! Hon vill hela tiden visa saker och att jag ska vara med och bygga och sortera leksaker och det är faktiskt viktigare att hänga med henne tycker jag.
Ellan vaknade imorse och var kokhet. Morgongröten som hon annars hivar i sig blev mest petad i. (Hon älskar verkligen havregrynsgröt med äpplemos och mjölk). Sen satt hon bara i soffan i två timmar utan att röra sig med täcke och filtar. Det är inte likt denna tös! Middag ville hon inte heller ha så det blev vindruvor och en isglass till middag idag. Vi gick upp och la oss i sängen och hon somna som en stock och sov 3 timmar. Jag är inte heller pigg men min man fyller år imorgon och har beställt smörgåstårta så jag har stått i köket hela kvällen så nu är jag heeelt slut.
Ju längre in i graviditeten man går ju svårare blir det att sova gott. Svårare att sova och svårare att fortsätta sova en hel natt. Den sista månaden med ellie i magen bodde jag i soffan och sov mest några timmar lite då och då under natten och sov sen middag. Varför är det lättare att sova på dagen?! Jättekonstiga och verkliga drömmar, inatt drömde jag om att ryssland bombade sverige. Jag var så jäkla rädd och gömde mig i källaren på stråkvägen där de har sina läskbackar. Det är väl något undermedvetet med att jag är rädd och vill fly från allt typ. Jag är inte alls redo för en förlossning och att ha två barn. Jag ska ju det det vet jag men jag har inte landat i det än och det är bara några veckor kvar. Klart jag vill ha ut lillasyster och träffa henne men jag menar mer livet med två barn. Jag är så jäkla glad över att Ellie sover så bra som hon gör. Det betyder att jag också får så bra sömn som möjligt och jag tar varje chans jag får att vila för vem vet hur det blir sen när lillasyster kommit? Hon kanske vill vara vaken på natten.. Hujedamig!
Satt ute och lyssna på åskan för några dagar sedan. Mysigt!
