- Hur mycket tid hade jag innan egentligen? Och vad fan gjorde jag med den? Det är helt otroligt hur mycket man kan hinna på 1 timme utan ett barn som vill ha din uppmärksamhet. Seriöst, vad fan gjorde jag av all tid?!
- Hur lite sömn man egentligen behöver för att orka en hel dag. Men samtidigt hur mycket man behöver sömn för att fungera som människa. Utan sömn blir jag tydligen som ett litet monster. Nu pratar jag inte om att man sover dåligt några nätter, utan när man inte sovit ordentligt på ett par veckor.
- Jag trodde att jag skulle vara en heeelt annan typ av mamma. Den där som aldrig skulle ha problem med att lämna ifrån sig barnet eller inte oroa sig över småsaker, låta barnet sova själv osv. Det blev inte riktigt så.
- Hur viktigt det är för mig att Ellie är/blir väluppfostrad. Att hon är snäll och mest av allt, omtänksam. Inte bortskämd!
- Detta låter ju galet men hur lite jag egentligen tycker om barn. Jag har svårt för andras ungar. Många är ouppfostrade, egocentriska och så jäkla jobbiga! Fast det är kanske inte barnens fel.. Ungar i 4-6 års ålder är nog värst. Obs! Inte alla, men många! Men de kan va charmiga också, andras ungar..
- Hur förbaskat jobbigt det är när andra människor ger råd och tycker och tänker om dig som förälder. Råd och tankar du inte ens bett om..
- Hur att ens livsmission plötsligt bara består i att få ens barn att må bra och ha det bra.
- Hur sjukt mycket kan man älska en liten människa?! Och att man kan sakna dem när de sover. När de är vakna vill man bara att de ska sova!
- Att jag hellre köper saker/kläder till henne än till mig själv.
- Hur skönt det är att inte festa hela tiden. Visst kan jag bli sugen på en liten fylla då och då, men när jag får välja mellan fest och fylla och äta gott, ligga i soffan och mysa och vakna pigg vinner det sistnämnda. Och det trodde jag aldrig! Jag saknar det knappt.
- Hur kul det är att hitta på saker med Ellie. Se hur hon reagerar, vad hon gillar, vad hon inte gillar, vad som får henne att skratta osv.