En blogg som skrivs för att komma ihåg alla dagar med Ellie. En dag skrivs allt ut och blir en minnesbok över graviditeten och livet med barn. Men det blir en del inredning och lite annat också!
Nu när det kommer en liten till så blir det ju inte så mycket dagis för Ellie. De får gå max 15/h i veckan om man är föräldraledig. Vet inte om vi kommer att ta det. Kanske testar och ser om hon tycker att det är kul. Inte för att vi vill det direkt.
Jag vill aldrig in i det där jäkla hamsterhjulet och springa. Lämna på dagis innan solen går upp, jobba hela dagen och hämta från dagis när solen gått ner. Vad är det för ett liv egentligen? Båda föräldrarna jobbar mer än heltid för att ha råd med stora fina villan och 2 fina bilar i garaget? Och för att ha råd att ha 1 veckas semester tillsammans om året? Är det egentligen värt det? Vad kostar det då? Jag vet att nästan alla familjer har två arbetande föräldrar. Men tänk om de inte hade behövt ha bil/bilar under några år, eller bo billigare och jobba mindre? Umgås med sina barn och familj. Leva istället för att snurra runt i hamsterhjulet. Alla har inte möjligheten, det vet jag. Och vissa kanske trivs i hamsterhjulet. Men tänk, snart kanske nån blir svårt sjuk, ett barn kan bli sjuk, något kan hända.. Och allt du vill ha om något hemskt händer är tid. Tid bort från hamsterhjulet?
Jag vill spendera så mycket tid som möjligt med mina ungar. Och Nicco är mycket föräldraledig han med. Det är något vi valt. Med de valet kommer vi inte kunna köpa allt vi vill ha. Vi kommer att få spara om vi vill/måste köpa något, vi kan inte åka utomlands varje år eller köpa oändligt med leksaker. Det går absolut ingen nöd på oss, och vi har ganska mycket tid till varandra. 💗
Klockan är 22 och jag ligger i sängen och det är lördag. Loppan nannar gott bredvid och det lär jag göra snart jag med. Bäst att somna innan man blir hungrig för då blir jag så illamående.. V.10 nu. Illamåendet är för det mesta borta, wiiinnn! Förutom när jag är hungrig. Så jag försöker äta ofta, vilket leder till andra saker. Som att mina kläder börjar bli små.. Men fy, jag hatar att må illa så är hellre lite mer tjock!
Idag åkte adventljusstakarna upp! Visst är det gött när man putsat fönsterna, hängt upp nya gardiner och torkat av ordentligt för att sen sätta fram adventstaken?! Nu i dagarna kommer det fram lite mer adventsaker och på fredag ska vi pyssla på stråkvägen. Blir nog nån krans och nån julgrupp då!
Alltså jag vet att det inte på något sätt är synd om mig. Men ibland känns det som att det är det ändå. Jag mår så förbannat illa och är så jäkla trött och orkelös. Jag är ingen bra mamma när jag mår såhär. Inget tålamod, irriterad och ingen ork till att hitta på saker. Jag vill bara att graviditeten ska vara över och barnet är ute hos oss. Det är jäkligt ledsamt hela möget! Ursäkta min ärlighet. Det känns som att jag vaknar varenda jävla dag med världens värsta bakfylla och försöker ta mig igenom dagen för att hoppet tror att det kanske blir bättre imorgon. Men vaknar med samma jäkla mående varenda dag..
I fredags var vi på gekås och slog personligt rekord med minus 6600 kr i bössan efter besöket. Men många julklappar är köpta och nicco behövde verkligen nya kläder. Han bryr sig inte för 5 öre vad han har på sig, de kan va lite skitiga och håliga hans kläder. Men jag tycker att man iaf kan va hel och ren och någorlunda okay klädd.
Där var ganska mycket folk men det flöt på bra ändå, som att alla ville därifrån och inte stod mitt i gången och snacka i mobilen..
Ellie hjälpte mig och städa innan. Hon stod mest och glodde..
Ellie har blivit förkyld igen. Och så vill hon inte ha nässpray så snoret bara rinner och rinner.. Bland det äckligaste jag vet på andra ungar btw, när de har fullt med snor i ansiktet. Ellies har jag inga som helst problem med. Så det är lite jobbigt för den lilla stackaren nu.
Jaha. När jag vänta Ellie var jag förbannad. Nu är jag deprimerad. Vet inte vad som är värst?! Nej, men det börjar bli lite bättre faktiskt. Hormonbalansen börjar väl stabilisera sig. Har mått så förbannat illa hela dagarna i över 1 vecka men nu börjar det med ordna upp sig. Det är ju så himla annorlunda att vänta andra barnet. Första graviditeten kan man njuta av på ett helt annat sätt. Man kan gå och lägga sig när man vill, behöver inte laga mat om man inte vill (mår illa av stekos), ligga i soffan och vara illamående osv. Det går ju inte nu.. Full rulle hela dagarna fast att man är spyfärdig och fruktansvärt trött. Längtar tills typ v.14.. Då det värsta brukar gå över. Är i v.8 nu så det är lite veckor kvar innan dess. Det blir alltså ett till sommarbarn i juli!
Dagarna har gått, som de brukar. Vi har varit på banken och lagt om lånen. Varit och käkat på kinan, varit på stråk och käkat kalkon och firat pappa, farsdag på fel dag. Vi har varit i skogen och så har vi gett pappa Nicco en skjorta på farsdag. Bra dagar! Men min gnista fattas mig fortfarande! Jag har aldrig varit med om maken. Allt rullar på ändå men den där jäkla glädjen är ju som bortblåst..
Som Timbuktu säger. Jag har kännt mig så konstig de senaste dagarna. Som att jag inte riktigt är mig själv. Men varför vet jag inte. Allt känns tråkigt och bläää bara. Som att jag har fått en däng av lätt depression?! Finner liksom ingen glädje i någonting. Vill inte det, orkar ingenting, allt är jobbigt, ingen matlust.. Vart har den där lilla livsgnistan tagit vägen? Det har liksom inte hänt något heller som gjort att jag känner såhär?! Man kan la inte alltid vara på topp men detta är ju piss!
