En blogg som skrivs för att komma ihåg alla dagar med Ellie. En dag skrivs allt ut och blir en minnesbok över graviditeten och livet med barn. Men det blir en del inredning och lite annat också!
Vilken förbannat bra dag vi haft! Först på loppis och sen vidare till ikea. Och jag fick kuddar av min fina mamma till laungen så nu är den klar! Kommer bilder imon.
Pass är checkat. Loppan fick inget som tur var för hennes efternamn gick igenom idag! Puuh! I tid till namnfesten och allt. Så nu får vi in till polisen igen och fixa det till henne. Hur fanken gör man med namnteckningen på småttingars pass egentligen?
Myyys i vagnen. Hon älskar när man lägger filten om henne och säger myyyyssss!
Har köpt ogäsättika till den växande gården. Har gett upp det där med hackan och krattan. Evighetsjobb! Så nu väntar jag på sol för att dumpa ut skiten. Det ska vara torrt och soligt så det kan dröja ett tag.
Imorgon ska vi fixa pass till mig och loppan. Det vankas en resa. Grekland eller Turkiet blir det nog om några veckor. Vette tusan hur vi gör med hennes pass. Hon ska ju byta efternamn nu snart och så ska hon ha pass nu.. Och så måste man ha nytt pass när efternamnet är klart. Kanske får vänta med hennes pass ändå.
Läser en del mammabloggar och blir så förvånad över hur mycket de hinner med. Är det bara jag som inte kan sätta barnet på en filt med leksaker och då fixa massa saker? Nej troligtvis inte men det känns så. Jag har hur mycket som helst att göra men det är omöjligt när jag är med Ellie. På sin höjd kan jag lägga in en tvätt, diska undan lite eller plocka undan. Sen är hon inte nöjd längre. Det verkar som att andra mammor har tid till hur mycket som helst! Och de sitter ner och dricker kaffe eller äter med barnet pillandes på nån leksak i timmar.. Ja, alla barn är olika. Jag kan inte med loppan. Det ska vara action hela tiden med henne. Annars börjar hon gnälla och vill komma upp i famnen. Bara nu när jag sitter i soffan står hon vid mina ben och ber om min uppmärksamhet. Så med andra ord får jag inte mycket gjort på dagarna. Men egentligen kan det kvitta också. Det är ju som det är och hon är ju viktigast. Men ibland hade det varit skönt att sitta ner och dricka kaffe eller hinna måla de där möblerna som stått i verkstaden ett tag nu..
Som nästan alla andra morsor är Newbie mitt favoritmärke på barnkläder. Helt underbara kläder till oftast bra priser. Den vita tröjan på bilden älskar jag! Öppning med knappar i ryggen. Det är det lilla som gör det.
Loppan åt själv med gaffel idag! Banan och nektarinbitar. Hon blev lite rädd när jag började skrika "ja Ellie, wwwooww vad duktig du är". Men sen tyckte hon det blev kul så då fortsatte hon försöka äta med gaffeln bara för att se mig stå och skrika och applådera!
Är det inte pelletsen som är slut är det proppar som går. Är det inte stopp i det ena avloppet så är det stopp i det andra. Jösses. Ibland tror jag att huset hatar dess ägare och gör allt för att jäklas. Stod 3 timmar i tvättstugan igår för att försöka få bukt på avloppshelvetet. Vatten på hela golvet. Armar i avloppet och håret i avloppsvatten. Det blev lite bättre men inte helt bra. Ni vet vad jag brukar säga, det ska va en kvinna till allt!
I fredags åkte vi till stugan. Vi har ätit gott, legat på en filt i gräset och sprungit efter den lilla. Spärren har släppt på henne. Hon går mest hela tiden. 4 steg, 8 steg, 11 steg. Och så fortsätter hon när vi kommer hem. Bara ställer sig upp och går. Jag börjar lipa! Stora tjejen som går. Minns när man la henne i soffan och hon låg kvar där tills man flyttade henne.. Tänker på alla kläder hon växt ur. Att hon äter macka själv och att hon har en egen vilja.. Tänker på första gången våra blickar möttes för 10 1/2 månad sen! Det bästa ögonblicket i mitt liv!
Att vara förälder är ju inte bara att byta blöjor, mata och vara en trygghet. Det handlar ju även om att forma en människa till en bra person. Jag tror att barn gör som de ser och hör men också att personlighet redan finns i bebisar. Det är föräldrarnas plikt att styra personligheten och forma den till det bästa för barnet. Alla har olika styrkor och svagheter. Sen får inte allt vara blodigt allvar men jag tror på tydliga gränser och rutiner i vardagen. Jag tror även att moroten är bättre än straffet och att barn ska få vara barn. Att leka med allt och vända upp och ner på hela huset är helt okay för mig om man städar efter sig. Nu har vi ju ett tag kvar innan allvaret börjar med loppan men det ska bli spännande att se hur man reagerar på allt hon kommer att hitta på.
Som jag skrivit förut så har loppan tagit sina första steg. Hon tar ofta 2,3 steg och ibland 3,4 men sen sätter hon sig och börjar krypa istället. Det är som att hon tänker att det går snabbare att krypa så jag gör det istället! Och så har hon börjat ta stolar och putta de framför sig och gå med hjälp av dem! Man hittar stolar och korgar och allt möjligt överallt som hon flyttar runt den lilla busungen.
Efter en kaotisk vecka och helg börjar vi gå in i vardagen igen. Det är kul när det händer saker och det går undan men det är ganska skönt med vardag med. Jag märker ingen större skillnad på loppan om vi ändrar rutinerna förutom att sömnen blir lite rubbad och hon kan ha svårt att komma till ro. Igår hade hon en riktigt tuff dag. Kommer ju 4 tänder så det kanske är det som spökar. Hon biter i allt hon kommer över och gnäller som tusan. Men hon är bäst ändå!
Önskar man kunde lägga upp videoklipp här. Då skulle ni få se vad loppans mormor lärt henne! Att ta upp pekfingret, dra det från vänster till höger många gånger och säga "nänänänä". Jag fullkomligt älskar det!
Nicco fyllde 29 igår! Trettiotaggare nästa år! Hur blev vi, som nyss var unga och dumma, så vuxna? Med hus och barn? Fyllan 2012 känns jäkligt avlägsen och lördagskvällarna fylls med bebismys och somna tidigt för att orka med allt som ska göras dagen efter.
Nu ska jag och loppan med mamma och syrran för att handla till min lillasysters examen. För hon är en hel lärare strax!
Har ni sett det? Går på svt. Fy tusan vad ont man får när man ser det. Hela känslan kommer tillbaka. Jag var aldrig riktigt nervös eller nojjig över förlossningen. Hade inget förlossningsbrev att ta med in till sjukhuset heller. Jag litade på min kropp och att den visste vad den skulle göra. Och att det går som det går. Jag var aldrig heller rädd för smärtan. Jag skulle ju känna den ändå och det är onödigt att gå runt och vara rädd då känner jag. Kanske var dumt, kanske var bra. För när man tror att man är redo att föda vilken sekund som helst för att man har så förbannat ont, är man bara öppen 1 cm och är precis i början av allt.. Men jag har minsann fött barn utan smärtlindring! (Bara lustgas i öppningsskedet).