En blogg som skrivs för att komma ihåg alla dagar med Ellie. En dag skrivs allt ut och blir en minnesbok över graviditeten och livet med barn. Men det blir en del inredning och lite annat också!
Jaha, hur har ni det?! Ni är inte så många som läser, men jag blir lika förvånad varje gång jag ser sidvisningarna. Ni är ju ändå mellan 15-20 pers om dagen! Jag undrar vilka ni är! Ja mamma, pappa och carro vet jag kollar ibland men annars har jag ingen aning. Ibland vill jag bara spy ur mig om mitt innersta och skriva hur irriterad eller förbannad jag är på nicco eller ungarna eller whatever men det går inte.. Fast jag skulle vilja! Ofta hamnar de inläggen i utkast och publiseras aldrig. Jag vet inte, jag skriver ju här för att kunna gå tillbaka och läsa om hur vi hade det. Hur det var när barnen var små. Tanken är att det skrivs ut och blir som en bok till barnen när de är stora. Visst skriver jag en del annat också men det kanske inte är så kul för dem att läsa om mamma och pappas bråk eller renovering.. Får klippa och klistra lite kanske. Jag vet inte på ett sätt vill jag ha med allt det dåliga med. Det är ju liksom livet tillsammans med allt det bra och roliga. Som när jag skriver om jobbiga dagar, de vill jag också minnas. Jag vill minnas allt med er! Varje skrik, varje tår, varje skratt och bus.
Jag har åkt på en till jädra förkyldning. Eller nu börjar jag friskna till efter en till förkyldning rättare sagt. Vem är det som ger mig alla dessa sjukor?! Barnen har klarat sig iaf och det är ju skönt. Innan hade jag världens bästa immunförsvar, vet inte vad som har hänt.
Jag har börjat fixa i ungarnas rum nu äntligen. Penny har en garderob och jag har ställt in hennes säng på hennes rum och mekat lite med den så det blev en soffa ist. Hon sover ju ändå inte i den.. Ny lampa till loppan och imorgon ska jag fixa hennes sovvalkov (fan skriver man så? Orkar inte googla). Nya mattor ska in och nya gardiner upp, tavellister ska bli bokställ och Ellies garderob ska fixas till. Det är så jäkla kul att hålla på, synd bara att man inte kan klona sig själv!
Jag har ju tänkt vara hemma med Penny tills hon blir 2. Det blir tills nästa sommar. Ellie skulle då va på föris 15/h vecka. Jag tror det räcker för ganska små barn. Men så har jag hittat en utbildning jag vill gå. Den börjar till hösten. Jag skulle ju kunna vänta och söka till nästa höst men tänk om jag kommer in nu? Är det inte dumt att vänta med att söka? Jag vill ju egentligen inte att Penny ska gå på dagis till hösten och jag vill inte att de ska gå heltid på dagis heller. Men om man pluggar 100% kan man nog inte ha dem hemma. Jag har ju inte riktigt köpt det där påståendet med att det är bra med dagis 8h/dag.. Usch jag vet inte!
Ellie blir snart 2,5 år. Min lilla tokstolla! Du är så jävla söt, fattar inte att jag tillverkat och klämt ut en sån söt unge faktiskt! Du är full i fan ibland och du kan driva mig till vansinne, MEN. Mest av allt och oftast är du så go så jag vill äta upp dig. Jag älskar när du skrattar, och jag älskar att du får mig att skratta varje dag.. Nu pratar du på och nu får mamma och pappa snart börja välja sina ord noga. Du skyddar din syrra och det gör mig stolt, att du har tagit dig an henne är bland det bästa som finns. Så fort du hör henne skrika eller gråta gör du mig uppmärksam på att hon är ledsen. Det betyder att du redan nu är omtänksam och inte vill att hon ska vara ledsen. Hon är ju din lilla "baj". Du älskar att hjälpa mig med allt jag gör. Det blir inte alltid rätt och/eller bra men mysigt har vi iaf. Du hjälper mig att laga mat varje dag. Med en slö kniv tar du i så du nästan spricker när du skär gurkbitar.. Mycket hamnar i magen redan här så det är inte alltid du äter så mycket när vi sätter oss vid bordet och ska äta. Du har energi och kan leka och röja i timtal med du kan också sitta still och titta på "blabla" i soffan ett bra tag. Du tar din lilla filt och maj och så säger du; kom mamma, mysa. Och så sitter du på din plats i soffan och jag på min. För du tycker om när det är som det brukar, allt och alla har sin plats. Du gör oftast som jag säger även om jag måste påminna dig flera gånger om vad som gäller. Och du är oftast okay med att man säger till dig. Du blir arg ibland men det går över fort. Du är så fantastisk lilla barn! Jag äskar dig till månen, tillbaka, till månen igen och tillbaka, igen och tillbaka...
Jag och syrran på ikea. Virrhönor som inte planerade shoppingturen på ett organiserat vis.. Kundvagnen var som ett minfält, pappa hade inte varit stolt över den packningen. Killen i kassan tom suckade högt när vi skulle betala. Och så sprack mina byxor. Från mellan benen ända upp till bakre linningen..
Har lääääänge suktat efter en Miffy lampa, sen Ellie låg i magen. Men de kostar lite pengar. Så kollar jag runt på home appen (som wish, fast inredning) och hittade dessa fina lamporna:
Och jäklar vad det small till! 200 spänn styck! Ja jädra vad lycklig jag blev klicka mig vidare till kassan i eufori. Klart! Paniken spred sig snabbt, va i helv.. Är det eu-plugg tro?! Hoppas hoppas hoppas.. Är det inte det får pappa fixa! Dessa är alltså stora lampor, om det är som miffy så är de nog 40 cm höga. Jag längtar tills de kommer!
Jag har fått gjort riktigt mycket idag! Alla väggar lackade och balken är målad. Känner bara - Yeeeahh yes! Då är det bara lister och några passbitar kvar. Sen till sommaren blir det måla fönster och sånt men annars klara. Kom på för någon dag sen att vi har ett helt golv till i verkstaden som ska läggas också.. Det får bli till våren tror jag. Barnens rum först. Vill göra det riktigt mysigt till de små kottarna!
Som ni vet har jag haft planer länge på att fixa iordning barnens rum. Jag ska ta tag i det på riktigt snart. Vi ska bara få klart köket.. Haha! Ja dagarna bara går. Har en lista att bocka av men livet kommer emellan hela tiden. Man börjar med något, så vill Ellie något, sen bajjar någon, sen ska det lagas mat, någon ska sova, den andre bajjar, vill ha mat, spiller ut saft, blir ledsen, hittar på bus.. Osv. Sen tittar man på klockan och det är dags för kvällsmat. Jaha det var den dagen det. Sen är det samma sak nästa dag. Och dagen efter det. Så vi sitter liksom fast i vardagsbubblan!
Älskade lilla Penny! Du är en glädjespridare och jag är så glad att just du kom till oss. Du är perfekt på alla sätt och vis och jag älskar dig så ofantligt mycket. Imorgon blir du ett halvt år gammal och det är de bästa månaderna i mitt liv. Finns ingenting jag inte skulle göra för dig och din syster. Min största uppgift i livet är att skydda, uppfostra och älska er. 💜
Jag hänger en hel del på inspokonton på insta. Och man ser så mycket man vill göra. Frågan är bara hur fan man ska ha tid till det? Jag vill göra massa saker till barnens rum! Luftballonger och platsbyggda grejer och den populära ballonglampan.. Måla, fixa och dona. Vet ni vad, när jag blir stor ska jag ha en pysselgrupp. Inget jävla småskit, utan man gör fina ordentliga saker! Som ballonglampor.. Eller luftballonger.
Någon har bytt ut pennsan! Nej, ja skoja bara. Hon kanske är i nån jäkla fas eller något. Hon har alltid varit så foglig den där tösen. Men inte längre! Vill inte ligga i vagnen, (dax för sittdel?) vill inte somna på kvällarna, vill inte ligga i nästet på natten, vill knappt sitta still.. Det liksom bara hände något de senaste dagarna. Detta fuckar upp min lilla "egentid" jag har när hon somnat och de andra redan sover. Då brukar jag liksom måla naglarna, noppa brynen, glo tv-serier och äta 200g choklad osv. Inte mycket av det de senaste kvällarna. Jag vill gärna ha den tiden ju! Och behöver den för min psykiska hälsa.. Jag älskar den tiden när jag inte behöver vara mamma i 1 timma.
Och Ellie har haft nån jäkla nattskräckshistoria de senaste nätterna. Kan det bero på flunsan tror ni?! Hon låg seriöst och sov på mig inatt med armarna runt min hals. En unge på mig och en i armhålan..
Nytt år, nya sjukor. Tjena flunsan! Jag Ellie och Penny har ju varit sjuka till och från den senaste månaden och igårkväll small det till rejält. Ellie va lite dåsig på dagen men inget så liksom. Men senare, jädrar vad dålig hon blev, eller är. Kaskadspydde först över soffan.. Och jag blev så rädd att det var magsjuka så jag börja nästan lipa.. Sant!
Ställde henne i duschen och då ville hon ha en macka?! Det vill man ju inte om man är magsjuk så då googla jag lite och kom fram till att det måste vara influensa. Hög feber, kräkningar, matt och frossa.. Samma som penny hade för några dagar sedan.. Fy fan så sjuk har hon aldrig varit innan. Jag blev allvarligt rädd och sa tom till nicco att vi måste vara beredda på att ringa ambulansen. Tips! Googla inte för mycket. Finns en del skrämsel därute..
Man är inte så tuff som mamma när ungarna är så sjuka, det gör ont av oro i hela kroppen. Satt och mata lilla loppan med små bitar clementin nu för ett tag sedan, hon va så trött och kokhet.. Orkade inte ens äta själv. Självklart har jag gett febernedsättare men det hjälper inte helt och hon har fått maxdos på ett dygn. Och ja jag har också flunsan. Mår ej bra.
