En blogg som skrivs för att komma ihåg alla dagar med Ellie. En dag skrivs allt ut och blir en minnesbok över graviditeten och livet med barn. Men det blir en del inredning och lite annat också!
Yes, nu går vi strax in i vecka 27. Om 11 veckor är jag alltså fullgången! Det är ganska snart ändå. Jag längtar tills hon kommer den lilla bönan. Börjar få ordentligt ont i fogarna, speciellt när jag är ute och går. Det gör verkligen ont! Och jag brukar inte klaga så mycket annars tror jag. Halsbrännan börjar också komma igång och det börjar bli jobbigt att ligga på rygg. Det känns typ som att någon står på magen när man ligger ner på rygg. Vad händer mer? Jo, jobbigt att böja sig ner! Magen börjar verkligen ta plats..
Ellie har verkligen bekymmer med kommande kindtänder. När de andra tänderna kom var hon ledsen och skrek men nu blir hon istället ilsken och hyper, inte så ledsen. Springer runt, hittar på hyss och biter i allt typ! Och så hade vi vår första incident med ett annat barn i helgen. Ellie slog (ganska nätt) en liten tjej på näsan! Jag såg det bara lite snabbt för nicco satt med henne men guuud vad jag skämdes. Flickan blev inte ledsen och fick absolut inte ont så det var ju inte farligt så på det sättet men ja.. Hon har varit nära och slå sin stora kusin en gång innan men då var jag med och stoppade det innan det hände. Jag vet att det händer att barn slåss men för mig är det absolut inte okay på något vis. Det är inte okay att Ellie slår på någon och det är inte okay att någon slår henne. Jag har sagt till andras ungar på skarpen och jag kommer att säga till min egen unge ännu skarpare. Jag vill att hon lär sig på direkten att man inte slåss eller är taskig mot någon och jag vill att hon lär sig att det inte är okay när någon är taskig mot henne. Många ungar idag alltså! Slåss och retas och ja herrejävlar vad de håller på och man måste hålla koll som föräldrar, små barn kan göra va fan som helst mot varann, de har ju inga spärrar. En unge gick rakt fram till ellan för ett tag sen, tog tag i hennes tofs, drog upp den och sen brottade ner henne på golvet.. Behöver jag säga hur förbannad jag blev?! Och föräldrarna satt bredvid men hade noll koll... Jag skulle bara hämta något och såg det på väg tillbaka in i rummet. Jaja. Natt natt!
Givetvis hade jag velat boka in Coachella i min planering nån gång, men det är en sån sak som är toooo goooood tooo be true!
H&m har släppt sitt samarbete "coachella" och den passar sig nog bäst just där men jag älskar stilen! Cowboyboots, kort vit tunn oversize klänning som fladdrar i vinden, flätor med blommor i håret och en axelremsväska med fransar och/eller fjädrar. Och som pricken över iet, en stor jäkla hatt! Så hade jag klätt mig om jag varit slank och nätt. För hur mycket jag än vill, passar det inte på personer över typ 65 kilo.
Jag tycker inte att just h&ms line är specielllt snygg och tycker att de kunde gjort det mycket bättre, så här är lite annat från nyheterna som jag gillar!
Nu är det inte sådär jättelångt kvar tills lillasyster kommer. Hon skulle kunna komma om 12 veckor! Att gå in i vecka 26 är en milstolpe, om barnet av någon anledning skulle komma nu är chanserna stora att hon överlever. Men det vill vi ju inte, hon får allt ligga och gotta till sig lite! Det enda vi behöver till henne är lite kläder och en syskonvagn Och så tänkte jag faktiskt slå till på en babygunga! Tror det kommer att underlätta mycket när man redan har barn. Det där med syskonvagn är lite mer problematisk än en vanlig vagn. Man vill ju att den ska vara så liten och lätt som möjligt men samtidigt att det finns gott om plats till Ellie så hon sitter bra. Och syskonvagn är ett måste när man har barn tätt!
Från ångest igår till glädje idag! Inte nog med att jag vaknade till fantastiska nyheter, utan bara lycka i hela kroppen! Carros pv (som hon kallar honom) ska nu bli hennes man! Fattar ni hur nära jag är att bli moster! För det är något jag verkligen längtar efter. Och detta måste jag säga ökar mina chanser markant, tror jag iaf. Man gifter sig och skaffar barn ju! Och så är det ju roligt att de ska gifta sig såklart!
Nu är vi snart klara med tvättstugan. Färgen är slut så det står lite still just nu men väggar är målade och rören är snart tejpade. Valde att tejpa dem för att de var trasiga i gipset som satt runt dem. Det har kostat oss 100 spänn då vi använde färg som vi fått över från husgrunden och fasaden som vi målade för nån sommar sen. Sen kommer allt det roliga med att få upp tvättlina, lampor, draperi, tvättställ och kanske nån hylla. Där ute var äckligt innan men nu kan man va där och hänga ren tvätt där. Ska visa er sen!
Ikväll har jag fått en däng av ågren. Konstig känsla i kroppen. Olust, rastlös, nedstämd. Det är ingen främmande känsla direkt men lika jobbig för det. Jag borde ha en hobby. Någonting som är min grej liksom, det hade nog tagit bort rastlösheten. Jag är nöjd med mitt liv, nöjd över det enkla. Jag lever inte ett jetset-liv, festar inte, virkar inte, sportar inte, fiskar inte, är inte sådär jätteintresserad av något. Hur blir man det? Jag älskar inredning men hur många gånger kan man flytta på en ljusstake innan det blir tråkigt? Jag älskar loppisar och shopping men jag kan ju inte handla hela tiden.. Och jag gillar inte att köpa saker som jag inte verkligen vill ha eller behöver, alltså jag är ingen slösare på det sättet. Älskar film, bäcker och tv-serier men hur socialt är det?! Jag vet inte, jag är väl en ganska tråkig människa! Kan jag inte bara få brinna för något! Va fan som helst.. Min enda dröm som jag haft på riktigt är att ha en liten gårdsbutik med antikt, inredning och snordyra doftljus. Det är en sån sak jag skulle vilja göra i mitt liv och som jag känner hade passat mig. Problemet med det är egentligen ingenting, förutom allt jag måste göra för att få den!
Är inne i en jäkla hormonstorm. Gråter och blir förbannad omvartannat. Är känslig för minsta lilla och funderar jättemycket över döden. Tänk om jag dör? Då blir två barn utan mamma. Och så lipar jag.. Och tänk om nicco dör?.. Och så kollar man nyheterna, krig och elände, blir förbannad och undrar va fan vi människor håller på med? Va e det för människor som skjuter varandra och bombar städer och oskyldiga människor?! Så kommer reklamen om barn som svälter och så gråter jag lite till.. Och så har nån dött i cancer och någon förlorat ett barn. Alltså va fan är detta?! Hur fan står vi ut med all jävla skit i världen, eländes elände! Och så kollar jag på "unga bönder" och blir först förbannad över att jag inte endast äter ekologiskt och sen blir jag ännu mer förbannad över att det ens säljs mat som inte är ekologisk. Kan inte staten ta lite ansvar?! Sen släpps ett får ut på grönbete, tar ett glädjeskutt och jag känner för att böla, igen!! Ja det mesta leder till tårar idag. Och så gör ellan något gulligt och så börjar jag gråta för att hon är världens gulligaste bästaste unge, sen börjar jag gråta igen för att hon inte vill ha på sig pyjamasen och inte byta blöja utan bara vill skrika och jävlas med sin mamma.. And it goes on and on and on..
Denna kommande förlossning skrämmer mig mer än förra som jag sagt innan. Dels för att man vet hur ont det gör och dels för att man vet hur mycket det egentligen är som kan gå galet. Den där smärtan.. Ja som förstföderska vet man ju att det kommer att göra ont men det går ju inte ens att föreställa sig hur för jävligt det är. Det vet man ju som omföderska. När man väl kommer in till förlossningen och man är öppen tillräckligt får man ju den smärtlindring man väljer men i första delen av latensfasen (heter det så?) öppningsskedet, har man ju ingen smärtlindring och det är nog det som skrämmer mig mest. Ta två panodil fick jag som råd när jag gick hemma de första typ 24 timmarna när jag var i latensfasen (eller va det nu heter) och jag tänkte, din dumma jävla kossa tror du att två panodil räcker är du dummare än... Tänk att det började en torsdag och Ellie föddes söndag 03.15. Okay jag fick smärtstillande och sömntabletter med mig hem på fredagsnatten från förlossningen men nicco det aset pruttade ju så illa, och jag hade ju så ont och mådde illa vilket ledde till att jag spydde upp dem direkt så de hade ju ingen effekt. Ja det skrämmer mig att känna den smärtan så länge, utan smärtstillande igen. Ingen sömn och ingen mat vilket gör att man blir helt utmattad.. Det är därför jag bestämt mig för epiduralen nu. Men som sagt, den får man ju inte förens man är på förlossningen och är öppen tillräckligt.. Lustgasen, herregud! Sköna jävla känsla när smärtan försvann! Förvirrad i bollen och lite full. Jag fick för mig att det satt en människa typ i väggen och reglerade gasen och registrerade så att man inte tog för mycket. Och trodde att gasen skulle ta slut så jag snålade med den (de som känner mig vet att jag sparar saker och sparar saker till speciella tillfällen i alla områden). Men det är bara att gasa på! Och så kan man reglera gasen själv vilket jag inte visste så jag hade det på det lägsta jättelänge.. För länge. Men trots att jag var uppe i det blå och hade ont och lite panik var jag tydligen jättetrevlig och en sköterska "önskade" mig som patient när hennes pass skulle börja då vi träffats innan på fredagen. Så jag fick ge mitt medgivande och byta bort den sköterskan jag hade. Jag fick iaf mitt MVG i att föda barn av barnmorskan trots den jäkla långa förlossningen. Med positiv inställning, att jag var medgörlig och gjorde som jag blev tillsagd fick jag det! Haha!
Idag har vi varit hos barnmorskan för att kolla läget på lillasyster och mig. Allt såg fint ut, bra magmått, glukos och hjärtljud. Får reda på järnet senare tror jag. Det är ju dåligt, frågan är bara hur dåligt. De där jäkla järntabletterna är ju piss att ta...
Jag hade faktiskt förträngt de sömnlösa nätterna man kan då när man är gravid. Och så tänker man att man måste passa på att sova nu innan bebisen kommer och så går det inte.. Och så blir man irriterad och jävlig för att man inte sover. Jag börjar bli så trött nu så jag är helt yr, hela rummet snurrar och det känns som att jag ska svimma. Utmattad i kroppen kanske?
Vi hänger mest ute i solen, grejar i trädgården och sparkar boll. Idag åkte oljepannan ut så det blir en liten renorvering i tvättstugan nu! Golv och väggar ska målas och allt ska ha sin plats! Där har varit riktigt kaos innan.
Nu går vi in i vecka 24. Jag tänker alltid att vi är en vecka före enligt våra beräkningar men vi får la rätta oss efter ultraljudet. Jag mår bra! Förutom de klassiska sakerna som att böja sig, hitta en bra sovställning, få på sig skorna och en släng av foglossning så är det finemang. Magen börjar liksom ta sin plats. Får stanna flera gånger när jag är ute och går och vila lite för det drar något extremt emellanåt i livmodern och fogarna. Jag har ju kännt av henne i flera veckor men nu känner jag även när hon rullar runt och man ser tydligt på magen att hon bökar runt därinne. Känner även av den där konstiga sömnen man kan få. Vaknar klar vid 03 eller kan inte sova fast man är jättetrött, meeega konstiga drömmar osv.
Idag ska vi titta på huset vi är intresserade av igen. Vi måste bestämma oss för om vi ska försöka köpa eller gå vidare. Jag tror att det är ett bra köp om vi kan få det för det vi vill även om där finns lite att fixa till. Men vi får se hur det känns efter vi varit där idag.
Nu ska jag och ellan ut i trädgården och rensa lite i rabatterna. Har egentligen inte så måmga rabatter eftersom mycket är så kallat vildvuxet, men de som finns är katastrof. Jag tycker faktiskt att det är ganska kul och första året vi bodde här var trädgården jättefin och jag grejade mycket men sen nästa vår/sommar var jag höggravid och ellie kom och nu är det samma visa igen. Plus att man måste hindra den lilla terroristen från att springa ut på gatan.. Så det blir inte jättemycket gjort!
Att det ska behövas en kvinnodag? Det borde vara självklart att det är lika lön för lika jobb. Och sen kan jag inte förstå varför de inte bara ändrar det och ger kvinnan lika lön på direkten? So what om hon är föräldraledig mer? Det borde vara en positiv sak för karriären! Det är ju som att gå en kurs i att tänka osjälviskt jobb, effektivisering, planering, ansvar, omtanke osv. Man växer ju ofta enormt som person när man får barn. Jag vet en chef som blev kinkig för att en pappa planerade sin föräldraledighet effektivt och var hemma mycket, speciellt den första tiden och sen visade det sig att han var sur för att han själv inte hade tagit ut sin föräldraledighet och var alltså "avundsjuk" på att personen var föräldraledig. Hur sjukt är inte det då? Ska inte en pappa få vara hemma med sina barn?!
Ramlade in på ett instagramkonto. Det första jag såg var en bild på en liten tjej i sin mammas famn och sen texten.. Som jag saknar att få pussa dig i pannan.. Ååå fy fan. Denna lilla tös har precis somnat in. Gråta floder ja. Vad skulle jag ta mig till om ellie plötsligt inte skulle finnas längre? Tänk att föräldrar förlorar sina små barn varje dag. Tänk vilken jävla värld vi lever i egentligen. Att mista ett barn.. Jag vet inte hur man ens skulle kunna finnas efter det. Hur skulle något ha ett uns av betydelse? Så förbannat med smärta. Det endaste man kan ta ifrån detta är att man ska vara lycklig för att vi har varandra. För varje minut vi får ha varandra i livet är allt. För varenda jävla tråkiga vardag vi får ha varandra betyder egentligen mest av allt i hela världen.
Tänker ofta på den cheesiga raden, The love of my life när jag tittar på ellan. Hon är verkligen mitt livs kärlek. Och snart får jag en till!
It friiidaaayyy! Och vi ska en sväng till gekås! Hur glad är man inte då! Hört att de fått in vårgrejer där och tagit bort vintern. Mormor kommer och passar ellan ett par timmar så jag kan åka! Tur att man har världens bästa familj ❤️
Ellie har blivit lite förkyld verkar det som. Hon är pigg men näsan rinner så jag tänkte sätta henne i duschen ett tag, då brukar man må lite bättre och rensa näsan.
Jag är en sån som blir känslomässigt bunden till många saker. Nu när vi pratar om att sälja huset kommer så många tankar upp. Det har hänt mycket i detta huset. Det var här vi fick reda på att Ellie skulle komma och nu lillasyster, det var här vi såg magen växa båda gångerna. Det var i trädgården vi gifte oss och firade loppans namn. Det var hit vi kom med ett nytt liv efter bb och blev en familj. Det var här Ellie tog sina första stapplande steg och sa sina första ord. Det var här Ellies liv började. Jag vet att vi alltid kommer att ha kvar minnena och bilderna men jag kommer inte att kunna se platsen där loppan ställde sig upp på första gången och minnas det på det sättet. Så för mig är det inte bara ett hus vi lämnar utan ett hem fullt av minnen.
Skillnad det är på humöret när man vaknar till solen. Snart ska vi gå ut och leka lite i trädgården och fånga solstrålar!
Igår var vi på banken. Vi fick lånelöfte på det vi ville men är tvungna att sälja vårt hus först. Det var ganska väntat men det gör det lite krångligare att få allt att klaffa. De som säljer kanske inte vill vänta på att vi säljer vårt.. Det kan ju ta lång tid om man inte vill gå ner för mycket i pris och det vill vi inte heller. Så först och främst måste vi alltså bestämma oss för om vi vill sälja vårt. Och klaffar det då inte måste vi kanske bo i lägenhet tills vi hittar ett hus vi vill ha. Och hur kul är det i lägenhet när man är van vid hus?!
Ska jag ha en fullproppad bb-väska med mig när det är dax. Förra gången hade vi typ ingenting med oss, en liten väska och bilbarnstol var vad som kom med. Man lär ju sig av sina "misstag" så denna gången ska jag ha med:
- Ombyte till mig. En go mysdress och amningsbh.
- amningsinlägg
- tidningar och en bok
- största trosorna jag kan hitta
- schampoo och balsam
- paddan. Finns det wifi?
- läppsyl
- godis/kakor och dricka
- mer ombyte till den lilla
Jag tror jag ska ta epidural denna gången så det kan ju bli mer utdraget eftersom det kan stoppa upp förlossningen lite. Sen får man inte glömma att "låna" ett par nättrosor från förlossningen. De är så jäkla sköna att ha dagarna efter. Sitter som ett par shorts och upp över magen. Håller allt på plats när man går om man säger så!
Jag har börjat få lite foglossning. Det är verkligen inte kul! Om jag minns rätt fick jag en liten däng av det i slutet när jag väntade Ellie men inte alls farligt. Nu känner jag av det när jag är ute och går men framförallt när jag sitter ner. Och så blir jag andfådd av minsta lilla och är jättetorr i huden. Men annars är det bra. Veckorna rullar på ganska snabbt. Snart ska vi till barnmorskan igen och då får vi nog höra hjärtslagen. Det är ganska speciellt när man får höra dem. Ett hjärta innuti magen! Häftigt! Så får vi nog moderskapsintyg med, då blir det officiellt att man väntar barn!
